Artikeln handlar om en person som upplever en hälsosam och lycklig relation för första gången på länge, men vars hjärna försöker sabotera den på grund av tidigare negativa erfarenheter och rädslan för att bli sårad igen. Polly svarar att självtvivel och rädslan för att acceptera äkta kärlek ofta bottnar i uppväxtmiljöer där kärlek inte uttrycktes öppet, samt i kulturellt skapade ideal om romantik och lust. För att kunna acceptera och njuta av den kärlek som finns framför en, måste man släppa taget om dessa förutfattade meningar och fantasier om perfektion. Självsabotage ses som ett sätt att undvika att visa sig sårbar, att möta potentiell förlust och att inte våga överlämna sig till det okända eller till godheten hos vanliga människor. Artikeln betonar vikten av 'surrender' (överlämnande) som en gåva som möjliggör äkta kontakt och uppskattning av det som är, snarare än att sträva efter ouppnåelig perfektion eller överlägsenhet.