Artikeln kritiserar biståndsminister Benjamin Dousas påstående om att svenskt bistånd till länder som Tanzania inte gett resultat, och menar att det är vilseledande med tanke på den omfattande utvecklingen. Forskarna presenterar evidens för betydande ekonomisk och social omvandling i Tanzania sedan 1970-talet, inklusive hög tillväxt, minskad fattigdom och förbättrade sociala indikatorer, där svenskt bistånd bidragit. Författarna argumenterar för att Sveriges säkerhetsintresse och humanism kräver fortsatt utvecklingssamarbete med fattiga länder, och att finansiering av Ukrainastöd genom att avveckla bilateralt bistånd till de fattigaste länderna är orimligt. Trots Tanzanias framsteg, som att bli ett lägre medelinkomstland, kvarstår utmaningar med att skapa tillräckligt med arbetstillfällen för den unga befolkningen, vilket kan leda till ökad frustration och instabilitet.