Björn Wiman kritiserar den svenska politiska debatten för att instrumentalisera Antisemitism och Rasism, särskilt med fokus på Ebba Busch och Jimmie Åkesson. Artikeln belyser hyckleriet när Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna anklagar Vänsterpartiet för Antisemitism, trots att SD själva har en historia av Rasism och att KD:s Ebba Busch försvarar Jimmie Åkesson som expert på området. Författaren pekar på Richard Jomshofs spridning av rasistiska bilder som ett annat exempel på den urspårade debatten, där fokus ligger på lagligheten snarare än rimligheten i en ledande politikers agerande. Wiman menar att Ironin dött i svensk politik när politiker som Åkesson och Busch agerar som de gör, och kontrasterar detta med humorn och satiren på Scalateatern som ett sätt att bevara rimlighet. Artikeln avslutar med en uppmaning att bekämpa Rasism och Antisemitism överallt, och att värna om de "rimliga Svenska värderingarna" som nu hotas.