Artikeln kritiserar hur Södermalm framställs som en stereotyp "surdegshipster" eller "kulturvänster" i media, särskilt av Belinda Olsson i SVT-serien "Fittstim: Min kamp". Författaren belyser hur Belinda Olsson medvetet förvränger fakta, som att placera en "hen-förskola" i Gamla Stan på Södermalm, för att förstärka en populistisk nidbild. Denna framställning kopplas till Sverigedemokraternas propaganda och bidrar till en anti-intellektuell "vi och dom"-retorik som ställer stad mot landsbygd och kultur mot okunnighet. Artikeln kontrasterar den stereotypa bilden med Södermalms faktiska roll som en kulturell idyll och en viktig näringskälla för kulturen under det senaste halvseklet. Södermalm har blivit en fiktiv syndabock och projektionsyta för aggressioner, där den verkliga stadsdelens bidrag till kulturen ignoreras till förmån för karikatyrer.