Webben utvecklas med nya realtidsprotokoll som WebSockets och SPDY, vilka erbjuder betydande prestandaförbättringar och verklig realtidskommunikation i webbläsaren. Nuvarande backend-arkitekturer är optimerade för äldre webbstandarder och kan inte fullt ut dra nytta av de nya protokollens multiplexing och meddelandeorienterade natur, vilket ofta leder till att de fungerar som enkla TCP-proxies. För att stödja den moderna realtidswebben krävs en omstrukturering av backend-infrastrukturen, med fokus på strömmande data, persistenta anslutningar, meddelandeorienterad kommunikation och bi-direktionell kommunikation. Artikeln förespråkar att SPDY (och framtida HTTP/2) ska antas som standardprotokoll i backend, istället för att översätta det till HTTP, samt att man ska omfamna dynamiska och frikopplade arkitekturer med hjälp av verktyg som ØMQ. Det är nödvändigt att modernisera "back office"-systemen för att undvika att de blir en begränsande faktor för att utnyttja den nya webbens kapacitet, och att sluta förlita sig på föråldrade metoder som att "slå hål i TCP".