Webbcachar fungerar som mellanhänder mellan webbservrar och klienter, sparar kopior av webbinnehåll för att minska latens och nätverkstrafik genom att återanvända svar. Artikeln beskriver olika typer av cachar: webbläsarcachar för enskilda användare, proxycachar för flera användare (ofta av ISP:er och förETag) och gatewaycachar (även kända som reverse proxy eller CDN) som distribueras av webbplatsägare för att förbättra skalbarhet och prestanda. Många webbplatsägare missförstår webbcachar och oroar sig för att förlora kontroll eller att innehåll blir inaktuellt, men korrekt konfiguration kan drastiskt förbättra webbplatsens laddningstider och spara serverresurser. Cachar fungerar enligt specifika regler, ofta definierade i HTTP-protokollen och av cache-administratörer, som avgör när innehåll är färskt och kan serveras direkt, eller när det behöver valideras mot ursprungsservern. Det är avgörande för webbplatsägare att designa sina webbplatser för att vara "cache-medvetna", eftersom proxy- och webbläsarcachar kommer att användas oavsett, och en korrekt konfiguration säkerställer effektiv och fördelaktig cachning.