Artikeln kritiserar den vanliga uppfattningen att "social" är en önskvärd egenskap i arbetslivet och i platsannonser, och menar att det ofta är ett missförstått och överanvänt ord. Den gör en tydlig distinktion mellan att vara "social" (att ha ett behov av umgänge) och att ha "social kompetens" (förmågan att lyssna, kommunicera effektivt och visa hänsyn). Författaren argumenterar för att överdrivet sociala individer kan skapa "stalltid" och minska produktiviteten, och att ensamhet kan främja kreativitet och mognad. Artikeln framhåller social kompetens som en avgörande färdighet i alla yrkesroller, oavsett om man är introvert eller extrovert, och menar att den är viktigare än att bara vara "social". Slutligen konstateras att "social" inte är en talang utan ett behov, och att arbetsgivare bör anställa baserat på social kompetens snarare än enbart sociala behov.