Sverige var tidigt med i datorutvecklingen med BESK på KTH 1953 och Linköpings universitet som specialiserade sig på datavetenskap, vilket ledde till bildandet av Lysator 1973. Till skillnad från USA saknade Sverige en phreaker-kultur under 70-talet och tidigt 80-tal, främst på grund av "välfärdsstatens" ekonomiska välstånd och sociala mentalitet som motverkade underjordiska rörelser. Den första rapporterade hackeraktiviteten i Sverige skedde 1980 vid Chalmers, men den svenska scenen dominerades senare av mjukvarucrackning, särskilt för Commodore 64, med grupper som Triad och Fairlight. Från 1986 började BBS:er som "Tungelstamonitorn" under Jinge Flucht sprida h/p- och anarkifiler, och 1987 bidrog publikationer i "Datormagazin" till en ökad medvetenhet bland svenska hackare. Europeiska, och särskilt svenska, hackare fokuserade traditionellt på mjukvarucrackning och demoprogrammering snarare än phreaking eller nätverkshackning, vilket bidrog till en missuppfattning av europeiska hackare i USA.