Artikeln kritiserar hur Järva ofta betraktas antingen som hemskt eller exotiskt, trots dess verkliga problem som trångboddhet, barnfattigdom och dess roll som epicentrum för Coronapandemin. Den drar paralleller till hyllandet av arbetarklassen under pandemin, där marknadsliberaler och konservativa hyllar "hjältar" men vägrar höja lönerna för vårdarbetare, vilket tydliggör klassklyftorna. Författaren kritiserar Mitt i:s nya chefredaktör, Claes de Faire, som bor på Östermalm, för att skriva en text om att "hjälpa Tensta och Rinkeby" och använda ett "vi" som uppfattas som absurt och hycklande med tanke på hans privilegierade bakgrund. Artikeln menar att Claes de Faires bostadssituation på Östermalm är en del av orsaken till att människor i Järva måste trängas i små lägenheter under ohälsosamma omständigheter. Slutligen argumenterar författaren för att god journalistik, vård och ett tryggt välfärdssamhälle inte är något man ska förtjäna, och att verkliga lösningar på kriser kommer från solidaritet och samarbete, inte från lokaltidningar.