Artikeln analyserar debatten om "norsk kultur" med utgångspunkt i Jon Hustads kritik mot kulturminister Hadia Tajik, som han anser inte representerar en protestantisk norskhet. Den spårar ursprunget till den moderna norska identiteten och nynorskan till 1800-talet, då nationalistiska akademiker som Ivar Aasen och Eilert Sundt konstruerade en enhetlig kultur i ett då mångkulturellt Norge. Texten belyser hur denna konstruktion ledde till en exkluderande och "rasmedveten" kultur, vilket kulminerade i tragiska händelser som utrotningen av Norges judiska befolkning. Författaren kritiserar den nynorska kulturens bristande livskraft och argumenterar för att sann kulturell betydelse uppstår genom yttre influenser och förändring, exemplifierat av black metal-rörelsen. Artikeln avslutar med en uppmaning att återgå till ett mångkulturellt och kosmopolitiskt Norge, med Hadia Tajik som en symbol för denna framåtblickande syn.