Artikeln kritiserar den moderna trenden att framställa misslyckanden som en nödvändig språngbräda till framgång, exemplifierat av TED Talks och konferensen FailCon. Den kontrasterar denna syn med verk av författare som Thomas Bernhard och Samuel Beckett, vilka utforskar misslyckanden och pessimism utan löften om upprättelse eller självförbättring. Bernhards romanfigurer, som Wertheimer i "Undergångaren", fastnar i sina nederlag och kan till och med gå under, vilket illustreras av Wertheimers självmord efter mötet med Glenn Gould. Beckett, med sin "impotenta" poetik och citatet "Fail again. Fail better.", visar på ett misslyckande som ett tillstånd i sig, även om hans ord paradoxalt nog har anamats av självhjälpsindustrin. Skribenten Maja Andreasson menar att det är svårt att undkomma misslyckandets leende självhjälpsapostlar och att litteraturen kan erbjuda en motvikt genom att inte låta sig ryckas ur sitt sammanhang.