Artikeln kritiserar Anna Kinberg Batra för att hon, som landshövding, låter banklobbyn och storbolagen få avgörande inflytande i svensk politik, vilket anses vara ett värre problem än hennes kritiserade "kompisrekryteringar". Kinberg Batras statliga betalningsutredning anklagas för att vara starkt påverkad av storbankerna, vilket säkrar deras övervinster och motverkar införandet av en statligt utgiven e-krona som skulle kunna sänka kostnaderna för medborgarna. Debattörerna belyser bankernas omfattande lobbyism och "svängdörrar" mellan politik och finanssektorn som strukturella problem som riskerar korruption och kostar samhället miljarder, till skillnad från Kinberg Batras rekryteringar som rör mindre summor. Författarna menar att en e-krona skulle kunna eliminera bankernas roll som dyra mellanhänder och minska transaktionsavgifter, men Kinberg Batras utredning motarbetar detta genom att argumentera för begränsat antal aktörer och att staten inte ska finansiera lönsam verksamhet.