Artikeln belyser Stockholms dominans inom svenskt kulturliv och media, med hänvisning till rapporter om journalisters och författares bosättning i huvudstaden. Författaren ifrågasätter om denna "Stockholmsfixering" är förvånande, då kreativa yrkesutövare söker sig till kluster där möjligheter, nätverk och kulturutbud är bäst, särskilt i ett land där kultur lätt nedprioriteras. Författaren uttrycker en personlig längtan efter en plats där konst och kultur värderas högt och försvaras politiskt, och överväger att flytta utomlands snarare än till en annan del av Sverige med sämre kulturutbud. Artikeln avslutas med att författaren, en kulturskribent, menar att det inte är hens fel utan Sveriges kultursyn som driver tankar på utlandsflytt.