Soraya Post bemöter kritik gällande sin dotters förlovning som sextonåring för 20 år sedan och förtydligar sin aktiva kamp mot barnäktenskap. Hon kritiserar ett "uppifrånperspektiv" i integrationsarbetet och menar att det hindrar förändring och delaktighet, särskilt för romska samhällen. Post belyser de dubbla standarder hon möter som romsk kvinna, där hennes handlingar jämförs med de värsta yttringarna i hennes kultur. Artikeln argumenterar för att effektivt motverka barnäktenskap krävs mer än fördömanden; det handlar om att möjliggöra inre förändring och delaktighet. Hon avslutar med att hon kommer att fortsätta sitt politiska arbete i Bryssel mot barnäktenskap och för en inkluderande integration.