Dunning–Kruger-effekten är en kognitiv bias där personer med begränsad kompetens inom ett specifikt område överskattar sin egen förmåga. Effekten beskrevs först av Justin Kruger och David Dunning 1999 och kan även inkludera motsatsen, där högpresterande tenderar att underskatta sina färdigheter. Mätning av effekten sker vanligtvis genom att jämföra självskattning med objektiv prestation, till exempel i quiz eller examina, och har studerats inom en rad olika områden. Det råder oenighet om orsakerna till Dunning–Kruger-effekten, med förklaringar som metacognitiv brist, statistiska modeller och rationella modeller. I populärkulturen missförstås effekten ofta som allmän överkonfidens hos personer med låg intelligens, snarare än specifik överkonfidens hos personer som är oskickliga i en viss uppgift.