Artikeln beskriver hur en syrisk rebell lämnar sin nuvarande grupp nära frontlinjen i Aleppo för att bilda en ny bataljon, finansierad av en man i Gulfen i utbyte mot videor av deras operationer. Den nya bataljonen lockar rekryter med löften om bättre förhållanden, riklig ammunition och att de får behålla krigsbytet, vilket illustrerar en pragmatisk drivkraft bakom fraktionsbildning. Texten analyserar den djupa fraktionalismen ("tasharthum") i Mellanöstern, särskilt i Syrien, och menar att den förvärrats av ett undertryckt individualistiskt sinne som exploderat efter decennier av diktatur under Bashar al-Assads regim. Många syriska bataljoner består idag av små grupper centrerade kring en finansiär och dennes släktingar, som agerar som mobila stridsgrupper i jakt på medel och byte.