Ebba Witt-Brattström kritiserar Mats O Svensson för hans "smutskastning" och hans oförmåga att förstå hennes analys av homosociala kulturmän i den svenska kulturoffentligheten. Artikeln beskriver hur "kulturmän" etablerar sig genom att beundra äldre män, ignorera kvinnliga teoretiker och reducera kvinnor till objekt, samt hur de använder unga kvinnor som "heterosexuella alibin". Witt-Brattström menar att en "riktig kulturman" konsekvent negligerar intellektuella feminister och refererar uteslutande till manliga föregångare, vilket skapar en "kulturmannens zon" med hög valuta. Hon kontrasterar detta med "kulturkvinnans fria zon" där demokrati råder, alla är välkomna till förutsättningslösa litterära samtal, och både kvinnliga och manliga författare läses. Artikeln är en uppmaning till Mats O Svensson att välja sida och ifrågasätter hans karriärstrategi att attackera etablerade feminister.