Artikeln hyllar Elisabeth Ohlson för hennes förmåga att förmedla ett allomfattande kärleksbudskap i en modern värld, vilket författaren menar gjorde henne "bättre än Jesus" i den aspekten. Hennes fotoserie "Ecce Homo" provocerade fram starka reaktioner globalt genom att avbilda Jesus bland homosexuella, vilket avslöjade en brist på humor och en oreflekterad helighet inom konservativa kretsar. Ohlson beskrivs som en troende som ville befria religionen från dess konservativa arv och bidrog till en mer progressiv religiositet, ofta med en karnevalisk humor som även syntes i hennes politiska verk. Artikeln nämner Ohlsons nyliga bortgång i obotlig cancer, kort efter Suzanne Ostens bortgång, och reflekterar över att två provokativa socialister och karnevalsmakare nu är borta, men deras bilder och verk lever kvar. Hon planerade in i det sista en serie foton om döden, vilket kopplas till hennes tidigare porträtt av Cornelis Vreeswijk.