Artikeln kritiserar det svenska skolsystemets fokus på Kritiskt tänkande, och ifrågasätter om det blivit ett självändamål utan tillräckliga grundkunskaper. Författaren exemplifierar problemet genom sin sons Samhällskunskapsuppgift, som kräver kritisk diskussion av svensk Demokrati och källvärdering trots bristande baskunskaper. Texten belyser oklarheten kring definitionen av "Kritiskt tänkande" i läroplanen (LGR 11) och svårigheten att tillämpa det utan en tydlig ram. Artikeln ifrågasätter effektiviteten av Elevorienterade undervisningsmetoder för kritisk reflektion, och refererar till forskning som pekar på Katederundervisningens överlägsenhet för faktakunskaper. Den ställer den grundläggande frågan om hur elever kan utveckla kritisk förmåga utan en solid bas av ämneskunskaper.