Jari Söyrinki kritiserar i en debattartikel gruvindustrins dominans i Kiruna och menar att det gamla "kontraktet" mellan invånare och industri har brutits, vilket leder till Socialt förfall och miljöförstöring. Artikeln beskriver hur gruvan, trots att den ger arbetstillfällen, prioriterar Kortsiktig lönsamhet framför långsiktig hållbarhet, samhällsservice och invånarnas välfärd, vilket resulterar i dåliga Arbetsvillkor och en stad som lever i gruvans skugga. Författaren belyser de negativa konsekvenserna för Kirunas invånare och natur, inklusive torrlagda sjöar, förstörda landskap och en känsla av att unga gruvarbetare vill flytta. Som en radikal lösning föreslås att gruvorna ska ställas under Samhällsägo och förvaltas av de anställdas och invånarnas intresseföreningar, utan Statens inblandning. Artikeln uppmanar övriga Sverige att inse allvaret i situationen och förhindra att Malmfälten blir en "Särskild ekonomisk zon" under Gruvbolagens diktatur.