Författaren agerade borgerlig begravningsofficiant för en 91-årig kvinna, en uppgift som utförs sällan och ideellt. Han ser det som en samhällstjänst att erbjuda väl genomförda begravningar utan präster, utan att vara ett dyrare alternativ än de kommunala förrättarna. Den aktuella begravningen beskrivs som enkel och fin, med en stor familj närvarande. Författaren finner uppgiften djupt meningsfull men funderar på om professionalisering skulle minska dess emotionella kraft.