Jan-Eric Jansson (KD) kritiserar den "stora rädslan" och det "ociviliserade uppträdandet" hos vissa svenskar gentemot ensamkommande flyktingbarn, särskilt i Nacka. Han bemöter fördomar och anklagelser om att barnen skulle vara kriminella, och framhåller att de han mött är artiga tonåringar som behöver omsorg och trygghet, inte är farligare än svenska ungdomar. Artikeln beskriver de ensamkommande barnens svåra bakgrunder, ofta präglade av krig, förföljelse och övergrepp, och betonar vikten av att ge dem en fristad och värdig behandling. Jansson argumenterar mot kollektiv bestraffning och fördomar, och menar att enstaka brott inte ska användas för att anklaga en hel grupp, utan att rättsstaten ska hantera brott individuellt. Han uttrycker oförståelse för rädslan och uppmanar till ett öppet samhälle som försvarar alla människors värde och rättigheter, oavsett ursprung.