Gil Scott-Herons album "Pieces of a Man" från 1971 analyseras som en sorgsen och förutseende skildring av den svarta upplevelsen, med fokus på smärta och motståndskraft snarare än ilska. Albumet utforskar teman som personlig nedgång, beroende och den svarta befolkningens kamp i USA, inspirerat av observationer i Scott-Herons grannskap och en fiktiv berättelse om hans egen far. Artikeln jämför "Pieces of a Man" med Scott-Herons tidigare verk, "Small Talk at 125th and Lenox," som var mer direkt kritisk mot USA:s regering och vita liberaler. Scott-Herons musik placeras i ett bredare sammanhang av den afrikanska diasporans konstnärer, som Bob Marley, Fela Kuti och Hugh Masekela, vilka använde musik för att kritisera politik och förtryck i sina respektive länder. Albumet lyfter fram en existentiell syn på att hantera en ogästvänlig värld, där Scott-Heron detaljerar hur han och andra han observerat hanterar svårigheter över generationer.