Gunilla Brodrej recenserar Alex Schulmans kronika om klimatkrisen och samhällets "skamlöshet". Brodrej instämmer initialt i Schulmans kritik av Sveriges misslyckade klimatmål och den allmänna likgiltigheten. Hon kritiserar dock Schulman för hyckleri, då han själv ägnar sig åt köttkonsumtion och nöjesflygningar trots sin fördömande ton. Artikeln använder "Algvandringen" som en metafor för en önskan om flykt till ett arkaiskt och "skamlöst" tillstånd, bort från den mänskliga klimatförstörelsen. Brodrej reflekterar över den "trumpskt skamlösa eran" och sin egen längtan till ett Elysium.