Artikeln argumenterar för att Sverigedemokraterna (SD) uppvisar tydliga tecken på fascism, särskilt genom begreppen ultranationalism och nationens pånyttfödelse, vilket skiljer sig från förlegade stereotyper av fascism. Författaren, Henrik Arnstad, kritiserar den svenska debatten för att missförstå modern fascismforskning och framhåller SD:s exkludering av medborgare (som judar, araber, samer) från den svenska nationen som ett skolexempel på ultranationalism. SD:s ideologi om nationens pånyttfödelse manifesteras i deras kulturpolitik, där de kritiserar "kulturradikaler" och hotar med åtgärder mot det de kallar "svenskfientlighet". Artikeln hävdar att SD:s ultranationalism är oförenlig med demokratiska principer om lika medborgarrätt och att förneka förekomsten av fascism inom partiet är felaktigt. Forskare som Robert O Paxton, Kevin Passmore, Roger Griffin, Lena Berggren och Nigel Copsey nämns för att belysa modern fascismforskning och dess relevans för analysen av SD.