Artikeln presenterar litteraturkritikern Edmund Wilsons standardbrev för att avböja förfrågningar, vilket han använde för att maximera sin tid med vänner och undvika att främlingar slösade bort den. Wilson avböjde konsekvent en rad förfrågningar, inklusive att läsa manuskript, bidra till publikationer, utföra redaktionellt arbete, hålla föreläsningar eller ta emot okända personer. Brevets syfte var att tydligt kommunicera att han inte skulle utföra obetalt arbete eller engagera sig i aktiviteter som att bidra till symposier, kedjedikter eller att donera böcker till främlingar. Tim Ferriss noterar att Wilson inte var asocial, utan snarare strategisk i sin tidshantering för att skydda sin sociala tid med de han uppskattade. Brevet hyllas som ett av de bästa avböjningsbreven genom tiderna, ett exempel på effektiv tidsbesparing.