En anställd beskriver sin kärlek till sitt välbetalda jobb på ett "ondskefullt företag" som bidrar till miljöförstöring och främlingsfientlighet, trots att de anser sig vara en god person utanför arbetet. Individen försöker kompensera för sitt arbetes negativa inverkan genom personliga handlingar som att cykla, campa, besöka drag brunch och donera en liten del av sin lön. Berättaren rationaliserar sitt beteende genom att hävda att de bara "följer order", planerar att sluta så småningom, och att jobbet inte ska definiera dem. Artikeln belyser en djupgående avskärmning från verkligheten och lidande som berättaren upprätthåller för att hantera sitt arbete.