Artikeln kritiserar identitetspolitik för att sträva efter inkludering snarare än revolutionär förändring, men betonar samtidigt vikten av identitetsbaserad organisering som ett svar på hur institutioner använder identiteter för kontroll. Den hävdar att identiteter är socialt konstruerade men har påtagliga, materiella effekter ("sociala fakta") på grund av kapitalismens och statens inflytande. Förtryck baserat på identitet kan spåras till statsmakt, kapitalism eller den bredare statistiska/kapitalistiska samhällsordningen. Artikeln belyser hur identiteter inte är statiska och hur befrielsekampanjer under 1960-talet, som Black Power och kvinnorörelsen, utmanade både identitetsdefinitioner och ojämlikhet. Den kritiserar att den revolutionära potentialen från dessa rörelser senare försvann in i mer traditionella och hanterade former av aktivism.