Artikeln belyser hur journalistikens ekonomiska landskap har förändrats, vilket gör det allt svårare för frilansskribenter, särskilt de från mindre bemedlade bakgrunder, att försörja sig och skriva om fattigdom och ojämlikhet. Författaren, Barbara Ehrenreich, reflekterar över sin egen karriär, från att ha kämpat som frilansare till att uppnå framgång med boken "Nickel and Dimed", vilket gav henne ekonomisk frihet att skriva om viktiga sociala frågor. Ehrenreich insåg senare sitt eget "privilegium" då hon observerade hur den nya medieekonomin systematiskt utestänger journalister som själva upplever fattigdom, vilket leder till en brist på autentisk rapportering om ämnet. Artikeln kritiserar hur täckningen av fattigdom i amerikanska medier är minimal och ofta präglas av fördomar från ekonomiska eliter, då de som skriver om ämnet sällan har egen erfarenhet av det. Slutligen argumenterar Ehrenreich för att denna utarmning av journalistiken skadar både de fattiga och samhället i stort, och att även de rika har ett intresse av att stödja ärlig journalistik om klass och ojämlikhet.