Artikeln är en insändare som kritiserar "arbetslinjen" och dess förespråkare, Lars Beckman, för att ha skapat ett omänskligt samhälle med utmattad vårdpersonal och försvagade trygghetssystem. Skribenten menar att S/MP har agerat för passivt mot de sociala orättvisor som borgerlig politik skapat, vilket har fått trogna väljare att vända dem ryggen. Texten ifrågasätter politikers höga arvoden och förmåner i kontrast till den växande fattigdomen bland pensionärer och sjuka, och undrar om samhället har råd med detta. Författaren föreslår att pandemin bör leda till fokus på medborgarnas verkliga behov, inte politiker och byråkrater, och lyfter fram basinkomst (med referens till Finlands experiment) som ett alternativ. Insändaren avslutar med att koppla "arbetslinjen" till en förgången tid och menar att den har bidragit till växande fattigdom och psykisk ohälsa.