Artikeln kritiserar de argument som framfördes för att Sverige skulle införa euron inför Folkomröstningen 2003, vilka författaren menar har visat sig vara felaktiga i ljuset av senare ekonomisk utveckling. Den belyser hur länder inom Eurozonen, som Grekland och Spanien, drabbats hårt av skuldkrisen och förlorat kontrollen över sin ekonomi, i motsats till löften om fred, välstånd och stabilitet. Författaren argumenterar att Sverige, genom att behålla sin egen valuta, har större självbestämmande att hantera inhemska ekonomiska problem som bostads- och skuldbubblan, jämfört med euroländer som tvingas till externa beslut om avveckling av välfärd. Svenskarnas höga skuldsättning, delvis kopplad till jobbskatteavdraget, gör att skattehöjningar är svåra att genomföra, vilket leder till att räntebetalningar till bankerna ersätter skatt till staten, även under en socialdemokratisk regering.