Jacques Lacans teori om jagets tredelning – det Reala, det Imaginära och det Symboliska – utmanar föreställningen om ett stabilt och enhetligt medvetande. Det Reala representerar det ofattbara och potentiellt skrämmande som ligger bortom språk och föreställning, vilket underminerar våra trygghetsskapande system. Det Imaginära är en visuell fas där barnet utvecklar en initial självbild genom spegelstadiet, men också upplever "brist" (lack) för första gången genom förlusten av objekt. Det Symboliska inträder med språket och "faderns namn", vilket tvingar barnet att acceptera samhällets regler och förbud, vilket leder till en känsla av förlust och ett splittrat jag. Lacan menar att tron på en hel och enhetlig mänsklig psyke är en illusion, och att vi ständigt är splittrade mellan dessa ordningar.