Författaren beskriver hur hen under fyrtio år försökte undvika känslan av skam genom aggression, en försvarsmekanism mot att konfrontera obehagliga sanningar. skammen är kopplad till att tillhöra och dra nytta av ett globalt system, kapitalismen, som författaren menar bygger på utsugning, förnedring och slaveri. Efter att ha rest och bevittnat det globala 'arbetslägret' kan författaren inte längre undertrycka denna skam, trots tidigare försök att bekämpa den och de som påminde om den. Insikten att skammen inte kan undvikas leder författaren till att omfamna en vänsterideologi, med slutsatsen 'jag skäms, alltså lever jag. Därför är jag vänster'.