Johan Jönsons senaste diktverk, "Marginalia/Xterminalia", består av två böcker där "Marginalia" utforskar litteraturens ekonomiska bas och "Xterminalia" är mer formellt experimentell. Verket fortsätter Jönsons kända teman som den groteska kroppen, språket, politiska utbrott och typografiska experiment. Artikeln framhäver Jönson som en viktig arbetarförfattare som tematiserar sin arbetarklassbakgrund och kapitalismens orättvisor, med lönearbete i vården som en förutsättning för hans diktning. Trots sin relevans och att han tilldelats Eyvind Johnson-priset, menar artikeln att Jönson ignoreras av arbetarlitteraturkretsar och Arbetarrörelsen, och att han borde få fler priser som Stig Sjödin-priset och Ivar Lo-prisen. Texten kritiserar Arbetarrörelsen för att inte uppmärksamma Jönsons skildringar av vården och menar att rörelsen måste omfamna även avancerade diktare för att överleva som litterär miljö.