Artikeln diskuterar klimatkampens framtid och utgår från Tadzio Mullers uppfattning att den är förlorad, med hänvisning till uteblivna resultat trots stora proteströrelser. Författaren, Noah Björelius Hort, erkänner Mullers sorg men argumenterar för att kampens värde ligger i själva kampen och de relationer den bygger, snarare än enbart i seger. Klimatrörelsen kämpar mot mäktiga intressen som Fossilindustrin och Kapitalismen, vilket gör misslyckanden förståeliga men inte skäl att ge upp. Vikten av uthålliga organisationer och att bygga relationer framhålls som avgörande för att fortsätta kampen, även i motgång, med budskapet att sörja förluster men fortsätta organisera sig.