Artikeln ifrågasätter den traditionella uppfattningen om att diversifieringseffekten avtar markant efter ett visst antal aktier och argumenterar för att fler innehav kan vara fördelaktigt. Författaren förespråkar "korgar av aktier" inom specifika sektorer för att minska bolagsrisken och andra typer av risker, snarare än att satsa allt på ett enda bolag. Det betonas att indexfonder skiljer sig åt (t.ex. OMXS30 jämfört med världsindex) och att en bred portfölj kan ge fördelar gällande sektorallokering och lägre kostnader jämfört med aktivt förvaltade fonder. En bred riskspridning anses kompensera för att vara "lagom" påläst om enskilda bolag och minska effekten av negativa bolagshändelser. Exempel som Johnson & Johnson och svenska banker används för att illustrera vikten av att diversifiera både inom sektorer och geografiskt.