Artikeln analyserar debatten kring SVT:s nyinspelning av ”Vi på Saltkråkan” som ett uttryck för en samtida Nostalgisk längtan efter ett idealiserat förflutet. Kristina Lindquist kopplar denna Nostalgi till politiska strömningar, särskilt Sverigedemokraternas väljarbas, som önskar att "ha det som det varit". Författaren kritiserar föreställningen om en "renodlad" idyllisk Barndom genom att påpeka att den kunde existera samtidigt som rasistisk terror och Massarbetslöshet, med exempel från 90-talet. Med stöd av idehistorikern Karin Johannisson förklaras Nostalgin som en känsla som uppstår när 2-3 decennier har förflutit, vilket tillåter ett mönster att bli synligt. Artikeln avslutar med att i en tid då framtiden känns avskaffad, avslöjar vad människor anser sig ha förlorat deras identitet och Politiska Ideologier.