Författaren Ernesto Pérez Chan riktar i ett öppet brev kritik mot turister som besöker Kuba och njuter av ett "paradis" utan att se den kubanska befolkningens vardagstragedi. Han belyser den Kubanska regimens prioriteringar, där hotellbyggen för turister går före medborgarnas bostadsbehov, och den stora skillnaden i tillgång till mat och bekvämligheter. Artikeln beskriver hur Kubaner lever under stränga restriktioner, ekonomisk misär och politiskt förtryck, där protester är ett brott och grundläggande friheter som att fiska är förbjudna. Pérez Chan menar att regimen använder politisk illvilja som verktyg för social kontroll och att den "blockad" de skyller på inte är den enda orsaken till landets problem, utan även korruption och hinder för privata initiativ. Han utmanar turister att uppleva Kuba utan utländsk valuta och som en lokal invånare för att förstå den brutala verkligheten och att deras tro på "tropisk kommunism" då skulle försvinna.