Luffarna – vägarnas vagabonder

Luffaryrket uppstod under 1800-talet som en konsekvens av Befolkningsökning, Proletarisering av landsbygden och Industrialisering, vilket skapade en stor grupp egendomslösa och arbetslösa. Många luffare hade bakgrund som hantverkare som förlorade sina yrken till Industrialiseringen, eller var individer som inte kunde eller ville anpassa sig till samhällets nya förhållanden. Kring luffarna utvecklades en rik folklore med Luffarmärken, myten om ett hemligt språk och 'Luffarklubbor' som ett system för att fördela gästfrihet bland de bofasta. Antalet luffare ökade kraftigt under Arbetslöshetstopparna på 1920- och 30-talen, vilket ledde till att figurer som 'luffarkungen' Karl Oskar Karlsson organiserade 'luffarriksdagar' för att kräva sociala reformer. Samhället accepterade inte luffarna, som hotades av Tvångsarbete enligt 1885 års lag om lösdrivares behandling, vilken syftade till att skydda samhället mot upplevda moraliska hot och hot mot egendom.