Artikeln kritiserar "Uppdrag Gransknings" programupplägg för att likställa nazism och högerextremism med vänstermilitant våld, vilket anses missvisande och relativiserande av det verkliga hotet från högerextremismen i Europa och Sverige. Författaren fördömer den militanta vänsterns våldsromantik och menar att våldet i sig, snarare än en politisk analys, utgör lockelsen för grupper som Revolutionära Fronten. Artikeln framhåller att trots en delad analys om den fascistiska rörelsens frammarsch, är det avgörande att motståndet sker ansvarsfullt och inom lagens ramar, exempelvis genom fredliga protester som sittdemonstrationer. Kritik riktas även mot de som beskriver fredliga protester som "vänsterextremism", men detta ses inte som en ursäkt för våldsam "antifascism" som snarare skadar kampen och ger utrymme för relativiserande granskning.