Marcus Åsling kritiserar Peder Edvinsson för att i en ledartext jämföra skogsbruket med naturkatastrofen Vildhussen, vilket Åsling anser vara ett lågvattenmärke och ett hån mot skogsbrukets aktörer. Åsling framhåller skogsindustrins avgörande ekonomiska betydelse för Jämtlands län, där den finansierar motsvarande 842 offentligt anställda, och menar att jämförelsen är ett angrepp på den gemensamma välfärden. Han argumenterar att den svenska skogsindustrin tar stort miljöansvar med ökande reservat och frivilliga avsättningar, samt att växande träd binder koldioxid och träråvaran är en del av lösningen för att minska utsläpp. Åsling ifrågasätter Edvinssons påståenden om skogsindustrin som koldioxidbov och avfärdar föreslagna alternativa metoder som hyggesfritt skogsbruk som orealistiska och ineffektiva i stor skala.