Sven Olov Karlsson upplever att hans barndomsby i Västmanland var farligare och mer otrygg än Stockholms utsatta förorter, som han nu kallar en "comfort zone". Artikeln beskriver en uppväxt präglad av våld, stöld, missbruk, vanvård, självmord och mord, där vuxna och myndigheter ofta var frånvarande eller delaktiga i problemen. Karlsson berättar om personliga erfarenheter av olyckor, riskfyllt beteende och en ständig känsla av hot från både grannar och objudna gäster som skinheads. Flytten från den "helvita glesbygden" till Stockholms förorter som Tensta och Bagarmossen innebar en lättnad och en känsla av att äntligen vara i fred.