Artikeln ifrågasätter vanliga myter om Islands hantering av Finanskrisen 2008 och dess påstådda mirakulösa återhämtning. Baldur Bjarnarson hävdar att Island inte sparkade ut IMF eller ignorerade fordringsägare; bankerna nationaliserades men privatiserades snabbt och återlämnades till fordringsägarna. Skuldnedskrivningar gynnade främst de rikaste 1% av befolkningen, inte allmänheten, och den ekonomiska tillväxten är blygsam och har inte täckt krisens förluster. Island uppvisar ingen mirakulös Ekonomisk tillväxt, med cirka 2% tillväxt och 4% inflation, och Icesave-frågan är fortfarande olöst. Bjarnarson menar att vissa islänningar medvetet sprider desinformation till utlänningar, möjligen på grund av nationalistisk stolthet eller för ekonomisk vinning, och att islänningarna är i förnekelse om landets verkliga ekonomiska situation.