Möbiusbandet är en matematisk yta som upptäcktes oberoende av Johann Benedict Listing och August Ferdinand Möbius 1858, men har förekommit i romerska mosaiker sedan 200-talet e.Kr. Dess mest utmärkande egenskaper är att den är en icke-orienterbar yta med endast en sida och en enda sammanhängande kant. Möbiusbandet har en mängd praktiska tillämpningar, bland annat i mekaniska remmar, berg- och dalbanor, molekyler och arkitektur, samt har inspirerat konst och populärkultur. Historiskt har dess principer använts i maskiner som kedjepumpar och i hantverk som sömnad, långt före dess formella matematiska upptäckt. Dess unika topologiska egenskaper innebär att ett objekt som rör sig runt bandet återvänder som sin spegelbild, vilket gör det omöjligt att konsekvent definiera medurs eller moturs.