Författaren Nadia Jebril möter en skånsk bonde och de finner en oväntad gemenskap genom sin djupa koppling till jorden och ärvda marker. Bonden blir djupt rörd när Nadia berättar om sin mors sätt att smaka på jorden, vilket leder till en känslomässig förståelse för värdet av att äga och bruka mark. Artikeln belyser den smärta och förlust som uppstår när ens mark tas ifrån en, med en tydlig koppling till konflikten i Palestina och författarens egen familjehistoria. Den betonar vikten av självförsörjning och friheten att odla sin egen mat, samt hur mat kan ge tröst och en känsla av sommar under vintermånaderna.