Nathan Hamelberg kritiserar Åsa Linderborgs kolumn om Louis C.K., där hon enligt Hamelberg använder komikern som ett slagträ mot politisk korrekthet istället för att reflektera kritiskt över konstnärer och deras verk. Hamelberg menar att Linderborg felaktigt framställer det som att Louis C.K. har försvunnit från rampljuset eller att humor har dött på grund av #metoo, trots hans fortsatta framgångar och Grammystatyer. Artikeln ifrågasätter Linderborgs tes om att "det var bättre förr" och menar att den bygger på en felaktig bild av en inbillad konflikt mellan en oborstad arbetarklass och en fin medelklass. Hamelberg kritiserar tanken att vänstern skulle vinna tillbaka arbetarväljare genom att sluta prata om feminism och rasism, och kallar det en verklighetsfrånvänd "illusion" som definierar arbetarklassen snävt. Han hävdar att Louis C.K:s humor, som briljant vrider och vänder på tabun och kan vara en ingång till svåra ämnen, förtjänar att tas på allvar och inte reduceras till ett argument i debatten om politisk korrekthet.