Artikeln använder en historia om ett barnvaktskooperativ från 70-talet för att illustrera keynesianska principer om hur brist på utgifter kan leda till ekonomiska kriser. Efter finanskrisen 2008 implementerade USA omfattande stimulansåtgärder, inklusive centralbankens penningtryckning och ett stort statligt stimulanspaket under Barack Obama. Det råder delade meningar om effekten av USA:s stimulanspaket; medan Michael Grunwald menar att det var framgångsrikt, kritiserar Paul Krugman det som otillräckligt och Obama för att ha misslyckats. Artikeln belyser även risker med stimulanspaket, såsom korruption och att medel används till oönskade byggprojekt istället för avsedda samhällsbehov, med exempel från både USA och Sverige. Paul Krugman förespråkar en aggressiv stimulanspolitik, där man efter noggrann analys bör dubbla den beräknade summan för att effektivt bekämpa en kris.