Artikeln kritiserar svenska medier och kulturinstitutioner för att ignorera en teaterpremiär med Farhiya Feyhsal i Norrköping, trots att den presenterar en ung kvinna med somaliska rötter i hijab på scen. Författaren belyser hur etablerade medier prioriterar andra nyheter och kända namn, som Katarina Frostensson, framför att uppmärksamma nya och mångfacetterade röster inom teatern. Texten ifrågasätter teaterkonstens relevans och spridning om kulturchefer och recensenter inte aktivt söker sig utanför de stora etablerade scenerna och till nya publikgrupper. Exempel ges på hur unga människor, inklusive hijabis, inte ser teater som relevant, ett beteende som förstärks av mediernas bristande uppsökande verksamhet.