Artikeln analyserar Anders Behring Breiviks terrorattack i Norge den 22 juli 2011, och erkänner den ideologiska drivkraften bakom hans handlingar, kopplade till anti-multikulturalism och islamofobi. Den kritiserar tendensen att kollektivt skuldbelägga "mångkulturalism" för sådana dåd, oavsett om förövaren är inhemsk eller islamisk, och menar att detta förhindrar en djupare förståelse. Författaren betonar Breiviks individuella ansvar som en fanatisk individ som stängt av sig från dialog och alternativ kunskap. Artikeln uppmanar till en kollektiv självrannsakan om hur samhällsdebatten, särskilt våldsromantisk och polariserande retorik, kan bidra till att individer tar steget från ord till handling. Den varnar för en nyvaknad, aggressiv och våldsfokuserad nationalistisk, islamofobisk och antisemitisk retorik som mobiliserar främlingsfientlighet för politiska syften, och understryker politikens allvar.