Artikeln belyser de djupa psykologiska påfrestningarna och posttraumatiska stressyndrom (PTSD) som amerikanska drönarpiloter upplever, trots att de utför krigföring på distans. Brandon Bryant, en före detta drönarpilot, utvecklade svåra symptom som sömnproblem, social isolering och fysiska besvär efter att ha utfört dödliga attacker från en bas i USA. Vanessa Meyer, en annan drönarpilot, beskriver hur hon kopplade bort känslor under uppdrag och fokuserade på regler för att hantera stressen, men erkänner svårigheten att återgå till ett normalt hemliv. Berättelserna visar på den skarpa kontrasten mellan att utföra dödliga attacker på distans och att återvända till vardagen, samt bristen på emotionell bearbetning under tjänstgöringen. Artikeln drar slutsatsen att idén om ett 'bekvämt krig' utan emotionella sår är en illusion, då drönarpiloternas värld smälter samman med offrens.